Idag är det dags. Mina jättestudiemotiverade elever (nu lät jag ironisk, men det är faktiskt sant, de är otroligt studiemotiverade) ska få välja scener ur William Shakespeares samlade verk och spela upp dem.
Det känns lite knäppt. Det allra första de sa till mig när vi började kursen (Engelska B) var just att de ville dramatisera Shakespeare och analysera pjäserna. Jag trodde att jag hade hört fel eller drabbats av en släng schizofreni. Hörde jag rätt? VILLE mina elever engagera sig i klassisk litteratur på hög nivå? Och dessutom dramatisera sagda litetratur? Nej, det kunde ju inte stämma. Men jo, de var helt allvarliga och ville försöka göra det. Så jag lade upp det så här:
- Under den första lektionen läste vi sonetter och efter det fick de försöka skriva egna. Det gick bra, men många tog Shakespeares mer pornografiska verk till hjärtat och försökte skriva något liknande. Våldsamt roligt och de var otroligt duktiga. Jag grät en tår av lycka efter den lektionen.
- Den andra lektionen ägnades åt Shakespeare in Love. Det är egentligen inte en favoritfilm på något sätt, men den tar upp universella teman så som kärlek, könsroller och liknande. Dessutom fungerar den som en introduktion till Romeo och Julia, som senare kommer att bli aktuell. Eleverna fick sedan i uppgift att skriva en essay runt ett tema de kunde hitta i filmen. De var så duktiga när de satt och antecknade under filmens gång. Ännu en glädjetår.
- Nu är det dags för den tredje lektionen och nu ska de få börja välja egna scener att dramatisera i grupp. Det finns bra webresources de får använda för att hitta den scenen och pjäsen de vill ha. Jag är faktiskt helt otroligt uppspelt över detta. Mina fina, fina, duktiga elever.
Idioterna håller kanske inte på att vinna ändå?
SJ vandrar övervakningens väg
14 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar