Okej, så, idag var jag ute på språng med mina föräldrar för att kolla på lägenheter. Vi ska egentligen inte köpa lägenhet än, men det känns viktigt att hålla koll på bostadsmarknaden för att veta vad som finns. Vi kollade på en jättefin på Klosters Fälad i Lund och fyra i Malmö: en på Ribban och tre nere vid Värnhem. Två var asfina och en var kanske lite mer sådär på Värnhem. Jag insåg dock en sak under mina besök. Jag är LIVRÄDD för mäklare. De är riktigt obehagliga. Hela den där förtroendeingivande biten med de fasta handskakningarna, ögonkontakten och smilandet ger mig kalla kårar. Den enda av mäklarna som inte gav mig the heebie-jeebies var grabben i Lund. Han var t.o.m. så ärlig att han kunde tala om bristerna som fanns i lägenheten (vilket var ingen benrum framför toaletten. Bisarrt!). Jag gillade honom. Hade jag haft pengar hade jag köpt lägenheten bara för att göra honom glad. Nej, okej, egentligen inte, men han var bra.
Man inser rätt snabbt att det är olika sorts människor som bor på olika ställen. I Slottstaden (alltså Ribbanlägenheten) bor det människor som jag och min sambo. Medelklass, unga och utbildade. På Värnhem och Rörsjöstaden verkar det finnas lite blandat. En hel del artsy människor ur Malmös kulturelit verkar bo där. Det syns så tydligt på lägenheterna. Fast sen undrar jag hur många av prylarna de har framme är äkta under visningarna. Varför skulle man låta en massa Sonic Youth och Moldy Peaches-skivor ligga framme bara sådär? Människornas smak i litteratur var i alla fall genomgående dåligt. Jag tror t.o.m. vissa böcker var lånade för att impa lite. Jag har svårt att tänka mig att inbundna kopior av Brott och Straff tryckta på 30-talet ligger på de här människornas läslistor. Då är min och Niklas samling väldigt mycket bättre. So there! ;D
I övrigt kommer Niku-paku snart hem. På tisdag. Sen är han hemma för evigt. Skönt. Jävligt skönt!
SJ vandrar övervakningens väg
14 år sedan
